Att hitta sin sin nygamla kärlek på facebook, sägs vara en klassiker idag. Men det gör den inte sämre för den sakens skull. tycker jag. Det känns underbart och fruktansvärt samtidigt.. Att möta kvinnan man drömt om i mer än 20 år, var som att dö en smula.. När vi satt där på Cafè Husaren och du log mot mig var det som allt stannade upp.. Å det var så längesen H... Tänkte jag.. När jag körde dig hem och jag körde (medvetet, tror jag..) omväg över Frölunda torg och Biskopsgården, hem till dig i Kville.. Och när vi kysste varann i bilen fick jag nästan hjärt stillestånd.. vad hände..? Blixten slog ner tror jag, minsann.. Inget har varit sig likt sen den dan... Jag har samma sprudlande, pulserande känslor för dig idag som för 20 år sen.. Jag var 19 kanske 18 första gången jag träffade dig.. Du var redan då fullkomligt oemotståndlig.. Den där glittrande blicken, det smittsamma leendet och din doft, hela din uppenbarelse... Jag kapitulerar villkorslöst, älskling...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar